Senaste inläggen

..

Av Alexandra Hofman - 4 november 2013 15:41

Om någon fortfarande kikar in här så påminner jag er om min nya blogg,

http://www.alexandrablondi.blogg.se

:) :) :)

.

Av Alexandra Hofman - 11 februari 2013 13:25

Jag tror minsann att jag skaffat mig en ny blogg jag trivs med! :) Check it out!

http://alexandrablondi.blogg.se/


 

Av Alexandra Hofman - 9 februari 2013 18:42

Jag funderar på att byta till blogg.se.

Dvs skapa en ny blogg där, och sluta blogga här. Jag gillar blogg.se


 

A picture that says it all. Leva eller dö, det är frågan, med andra ord, som det är nu eller perfekt?

Av Alexandra Hofman - 8 februari 2013 09:45

Igår var jag på möte i skolan, och kanske det finns en ljusglimt där långt fram i tunneln! :P


Jag har en hel del kul att se fram emot nu. Imitation White närmar sig med stormsteg. Det blir min första utgång på 1,5 månad, so let's make it count! Efter det blir det en lugn vecka innan det är dags att bege sig till stockholm. Där blir det fest med tjejerna och trevliga återseenden.


När min stockholmstripp är över kommer min kära vän Patricia till finland. Det ska bli kul, umgås och kanske äventyra lite i staden old times style. Vi får se vad som händer, men allt som allt lär det bli en minnesvärd vår! :)


 

Av Alexandra Hofman - 7 februari 2013 13:28

Här kommer en historia hämtad ur verkligheten. Texten är hämtad från: http://debatt.svt.se/2013/01/23/med-korkort-for-kottatare-far-vi-respekt-for-djuren-som-slaktas/


   


Jag gick sakta mot den lilla flocken på min och Toves gård, gården i jämtländska Mörsil dit vi flyttat sommaren innan. Ett av många små projekt vi företagit oss var att föda upp får, mest för att de håller ängarna runt huset prydliga med sitt konstanta ätande, men också för deras lamm.

Jag hade slaktat och styckat lamm och andra djur många gånger förut, både i jobbet och tidigare under min uppväxt, och jag trodde inte att det skulle bli något problem heller den här gången – särskilt inte eftersom vi bara hade fem tackor och åtta lamm, varav de som inte skulle ätas i familjen dessutom skulle åka till slakteriet för att tas om hand där.

Allt eftersom sommaren gick, växte de små lammen. Barnen döpte dem och de blev ganska tama. Det hade aldrig varit fallet med de lamm vi haft på Fäviken, eftersom flockarna där alltid varit så mycket större. När jag närmade mig den lilla gruppen där på ängen ovanför huset bräkte de välkomnade i kör – kanske kände de igen mig som den trevlige prick som gav dem kornkross från sin utsträckta hand och kliade dem bakom öronen.

Det största av bagglammen, det som barnen kallade Valdemar, tog några steg mot mig. Han var inte bara barnens favorit utan också min, lite stiligare än sina syskon och med en ovanligt självsäker utstrålning.

Så stod jag där, med laddad bultpistol i vänster hand och en rakbladsvass slaktkniv nedstoppad i ett hölster knutet till mitt högra ben. Valdemar promenerade som vanligt rakt fram till mig och började nosa runt kring mina fickor efter något mumsigt.

Utan tvekan, märkligt nog, kliade jag honom en sista gång bakom örat innan jag tog ett fast grepp om det, tryckte bultpistolen mot hans lockiga panna och kramade avtryckaren. Han ryckte till som i kramp i samma stund som skottet brann av och blev sedan slapp. Jag drog kniven ur hölstret och skar raskt ett snitt in i hans hals, genom de livsviktiga blodkärlen.

Blodet strömmade ut över mina händer och ut på den kyliga marken, det ångade när den röda vätskan träffade ömtåliga formationer av frost på det bruna gräset under oss. I samma takt som blodet lämnade kroppen såg jag också livet lämna hans mörka ögon.

När jag stod nere vid vårt hus igen insåg jag att jag grät, något som jag visserligen gör ibland precis som de flesta av oss men som jag aldrig tidigare gjort när jag handskats med ett djur eller dess kött. Jag kände mig djupt rörd av morgonens händelser, och förstod att när man dödar en individ som man lärt känna och uppskatta för sina egna behovs skull så får man en speciell respekt för det djuret, en respekt som jag inte tror att man kan få på något annat sätt.

Ibland, när jag ser hur folk behandlar kött – ineffektivt och slarvigt i en restaurang genom att välja bort ”enklare delar”, eller som privatpersoner genom att uppenbart överkonsumera – då tänker jag att det vore bra med en motsvarighet till ett körkort för köttätare.

Köttkörkortet skulle vi få genom att föda upp, slakta, stycka och äta ett djur.

Om alla fick uppleva vad jag upplevde den där morgonen med Valdemar, tror jag att de som fortfarande skulle välja att äta kött efter det skulle göra det med betydligt mer eftertanke och respekt. De personer som inte kunde hantera situationen och acceptera verkligheten bakom köttätandet, skulle då liksom diskvalificera sig från sin rätt att äta andra individer. För äter andra individer är ju faktiskt vad vi gör när vi öppnar det där plasttråget med anonym biff från snabbköpet, även om det inte känns så.

Självklart skulle det bli lite svårt för alla i hela världen att uppleva samma sak som jag gjorde den där morgonen, det förstår jag. Men ändå – en av nycklarna till att få oss alla att konsumera med måtta och inte slösa och slänga så mycket som idag, är definitivt att återupptäcka vad mat egentligen är och börja värdera den igen.

Av Alexandra Hofman - 6 februari 2013 19:18

     


Idag har vi då varit och kastrerat Jack till Saaris djurklinik. Den är nog den bästa kliniken/veterinärerna jag testat i Vasa-området :) Bra personal och bra priser. Jack låg och sov när vi kom, men han blev så glad! Dock ville han absolut inte bli buren ut till bilen, så han steg upp och gick ut på vingliga ben med stöd av oss.


Sen sov han nästan hela dagen, först nu på kvällen har han orkat dricka vatten, gå ut samt äta. Först ville han bara sova i bilen. Sen frös han också så han skakade. Nu på kvällen har han gnällt och sprungit in i stolar och saker med tratten han har runt halsen, stackaren. Men han mår bra iaf:)



Av Alexandra Hofman - 5 februari 2013 13:35

 

Av Alexandra Hofman - 4 februari 2013 12:31

 


Förra veckans träning blev mina favoritpass. Piloxing, BodyAttack och BodyCombat. De var oxå de enda passen jag var på. Denna vecka blir lite annorlunda. Jack ska kastreras på onsdag, så jag kan inte gå på attacken då. Sen ska jag åka med min mamma hem till dem och vara med Jack där så han får lite lugn och ro, Trolla lämnar i stan.


Därför ska jag se till att träna nu innan det, för vet ju inte när jag kommer tillbaka till stan igen. Planen är BodyAttack ikväll och Piloxing imorgon! :) Härligt att det finns så bra pass här.

Presentation


People think I'm silly for being in a dreamworld all the time, but honestly, I think they are silly for thinking reality is a better place to be. :)

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards